Bär ej medaljer i det gröna!

Gamla tidningar är toppen. När man läser sådant som skrevs för över 100 år sedan så är det som ett fönster öppnas in i dåtidens verklighet. Den text som fanns i Dagens nyheter 2 juli 1872 är ett sådant fönster; lite mästrande, kanske även nedlåtande men med ett inslag av medalj. Var det så att tidningarna tog in lite utfyllnad under sommaren, då som nu? Klickfiske à la 1870-tal?

Barnhistorier. På en af de ångslupar, hvilka förde lustresande till Kungshättan midsommaraftonsafton, tilldrog sig vid Drottningholm följande lilla äfventyr. Slupen är fullastad och kaptenen ropar loss! Stopp! Skriker i samma ögonblick en medelålders herre, mustaschbeprydd och med ett mer än till hus behof i rödt skiftande anlete, under det han samtidigt rifver upp sin plånbok och slår i däck samt gör en gest med armarne, värdig Sjöwallska dramatikens dagar i någon Vimmerby lada. ”Han är förlorad…han finnes inte…” skriker han, och händerna gå som lärkvingar från den ena fickan till den andra. ”Hvad är det som är förloradt?” frågas det från flera håll. ”Medaljen…medaljen!” skriker den tröstlöse med en min, som påminner om barnkammaren och någon förlupen-tennsoldat. Det stora barnet hade således fört med sig en leksak och tappat den i gröngräset, Sens moralen af denna lilla tilldragelse är: Bär ej medaljer i det gröna.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Medaljsamlande à la Albert Engström

– Hör du Efraim, hvad är det för en yngling, som har hushållningssällskapets medalj? Det gläder er höfding att se en länets son bära detta hederstecken.
– Dä min pojke dä.
– Men hade du inte en son, som gjorde inbrott hos kronofogden härom året?
– Jo, dä allt samma pojk, dä, han hitta medaljen då också.

Publicerat i Samlande | Märkt , | Lämna en kommentar

I Begynnelsen var Bastarden

Allt har sin början även ett intresse som känns som om du haft det i evinnerlig tid. För mig så kommer jag ihåg den första eller en av de första utmärkelserna jag köpte. På en loppis i folkets hus så låg den där på ett bord: ett Järnkors. Då hade jag redan haft ett stort historiskt intresse av 2:a världskriget en längre tid. Men det var ju böcker och en grej som varit där – det var något helt annat.

Jag kommer fortfarande ihåg i stora drag hur köpslåendet gick till, fast det är väl en 20+ år sedan. Mitt habegär var nog märkbart när jag frågade om priset. Säljaren tittade forskande på mig och sa 150 kr. Toppen, det var helt inom budget. Vad en äkta kostade hade jag ingen aning om. Innan Internet så var det komplicerat att samla, förstår ni det ungdomar? Men jag hade en avgörande fråga: Vad står det för år? Ha, jag visste ju att årtalet som stod skulle vara 1813 och 1939. Om den hade andra skulle den vara fejk. Sherlock Holmes hade varit stolt. Här kan vi ta en stund och fundera över nackdelarna med ett sådant tillvägagångssätt att avslöja fejkar.

Hur som helst så fick jag det svar jag ville höra och köpte mitt Järnkors. Till saken hör att årtalen är så dåliga att de inte riktigt är läsbara. Bara en sådan sak… Hursomhelst blev det den enda tyska utmärkelse som jag inhandlat. Eller kanske det är mer rätt att säga att jag aldrig köpt någon tysk utmärkelse eftersom den var fejk. Mitt gjutna Järnkors i tenn skulle inte lura någon som sett ett riktigt. Sens moralen i den här berättelsen är att kunskap betyder allt, men det måste användas på rätt sätt för att hjälpa. Det och förstås det faktum att medaljsamlandet är ett gift som inte går lätt ur kroppen oavsett hur stor nit man går på.

Publicerat i Samlande | Märkt | Lämna en kommentar

Den tjuvaktiga FN-apan i Kongo

Mera underligheter på http://www.chetart.com

När man studerar gamla tidningar så hittar man ibland sånt man aldrig skulle komma på tanken att leta efter. Den här lilla notisen skriven av SvD:s Tom Selander i Kongo 1961 är en sådan.

Apa samlade FN-medaljer

Léopoldville. Upprepade stölder ur svenska FN-bataljonens förråd vid Léopoldvilles flygplats Ndjili har sedan en längre tid bekymrat militärförvaltningen där. Bl. a. har ett stort antal blå uniformshalsdukar försvunnit. Rapporter har upprättats och förhör hållits utan att man fått tag på den skyldige. På söndagen greps tjuven på bar gärning, i färd med att lägga beslag på flera Kongomedaljer, som utdelas efter sex månaders väl genomförd tjänst. Det var en halvtam apa, som soldaterna vid förrådet hade som mascot.

Jag har aldrig känt mig mer besläktad med aporna…

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Veterandag 2017

Idag är det flaggdag för alla svenska veteraner. Gå ut och hitta en att hylla. Har du en på nära håll – desto bättre. Titta på deras medaljer, de berättar en historia. Fråga vad de betyder för veteranen. Har de inga medaljer på sig så säg åt dem att montera och bära sina medaljer med stolthet.

En extra tanke skänks i år till de som tjänstgjort i UNEF. Det är 50 år sedan första bataljonen hade gjort sin plikt och muckade (samt 51 år sedan de ryckte in).

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Länktips!

I det något undangömda delarna på Armémuseum finns deras arkiv och bibliotek. Något usla öppettider men trevlig och hjälpsam personal. Men det är inte lokalen som tipset handlar om utan deras digitala samlingar. Under en tid så har man lagt ut åtskilligt med officersporträtt på Digitalt Museum. Stora bilder med utmärkt detalj. En av de jag hittade hade en för mig okänd medalj och mannen beskrevs även han som okänd. Men information är ju bara ett inlägg ifrån dig i dagens uppkopplade värld. På facebook-sidan för medaljsamlare blev den ID:ad på under 10 min. Korset var Nederländskt, Ereteken voor Belangrijke Krijgsbedrijven. Utmärkt utgångspunkt för att hitta innehavaren, vilket skedde någon timme senare. Jag känner mig som en dinosaur när jag tänker på hur detta skulle varit möjligt före internet. Skulle det ens ha varit det?

Kolla länken och se om du hittar en bild på någon medaljinnehavare du letar information om. Kanske du har tur…

Ivar Valentin, en av få svenskar (den ende?) som gjort krigstjänst i Acheprovinsen. [Armemuseums arkiv]

Publicerat i Arkiv, Länktips, Medaljörer | Lämna en kommentar

Naken man på örn eller önskas något annat?

Idrottsrörelsen älskar medaljer. Det är ett faktum som inte kan förnekas. Men alla föreningar har inte haft viljan eller ekonomin att låta tillverka en medalj från scratch. Företagsamma medaljtillverkare hade då färdiga modeller att välja mellan.

En av mina personliga favoriter är ”naken man på örn”. Då tyckte man bildens symbolik utstrålade kraft och manlighet. Idag är det väl något som troligen kan hittas utlagd med sökordet ”gay interest” på eBay. Just den där dubbelheten tycker jag är kul och förstås det faktum att det är en snubbe på en fågelrygg. Örnmedaljen kunde fås i många varianter av storlek, baksidor och var även tillgänglig som plakett. Eftersom den här och andra standardmedaljerna oftast inte har en specifik sport som motiv var köpkretsen bredare än om mannen haft ett tennisracket istället för ”Sällskapsresan-posen”. Passade inte den typen så plockade man fram kataloger med andra förslag.

De som var aktiva inom skididrotten hade ett antal olika medaljer att välja mellan. Med små medel kunde dessa belöningar göras väldigt specifika, t ex kunde man få bandet i föreningens färger. Utöver det var ju gravering ett sätt att verkligen göra medaljen unik. Anledningen till att vi inte ser alla medaljer med gravyr är troligen en kostnadsfråga. I de fall jag stött på medaljinköp i arkiv så har man hos producenten tagit betalt per graverat tecken. En väldigt världslig indirekt förklaring av alla förkortningar och initialer som är återkommande på graverade medaljer.

Publicerat i Idrottsmedalj, Medaljer | Lämna en kommentar