9 Maj – Segerdagen 2020

Putin på Röda torget 2019 under de odödliga regementenas marsch.

Den 9 maj är en dag som är långt ifrån betydelselös i dagens Ryssland. Ett tydligt exempel på det är de Odödliga regementenas marsch. På Segerdagen går långa rader av människor med bilder av sina släktingar som deltagit i det Stora Fosterländska kriget.

Idén för dessa marscher är en rätt nutida företeelse som uppstod i Tomsk 2012. Tre män märkte att veteranerna blev färre och färre för varje segerdag. Man ville göra något som fortsatte att hålla fokus på de som slagits i kriget. Allt skulle hållas opolitiskt och okommersiellt. Idén var en succé. Mängder av gräsrotsmarcher uppstod i Ryssland, ofta motarbetade av lokala styret. Spontana organiserade människor är dock sällan en uppskattad sak i auktoritära stater.

Organisatörerna kontaktades av staten för att vara del i skapandet av en större, mer central, organisation av marscherna. Men allt rann ut i sanden och upphovsmännen kopplades i slutändan helt bort. Den ursprungliga varianten av marschen försvann 2015 och det som uppstod i stället var en sammansmältning av hyllandet av veteraner, Rysslands styrka och Sovjetunionens framgångar. Statligt firanden under korrekta, kontrollerade förhållanden ger en besk sovjetisk eftersmak till dagens minnesdag.

Bilden lånad från http://wawards.org/ (in och följ om ni inte redan gör det)

Nu är ju inte medaljBlogg en politisk klippa i åsiktsströmmen utan en faleristisk sådan. Därför tar vi också en titt på årets medalj för deltagande i paraden.  I år är det 75 år sedan segern och är väl ett något ”viktigare” år än det brukar vara. Designmässigt är medaljen inga nyheter. Vad vi kan notera är den koppling till kriget och det moderna som görs, T-34 i förgrunden och moderna stridsvagnar och flygplan bakom. Jag förstår vad man vill säga men det blev lite mycket saker på en begränsad yta.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

AB Iggesunds Bruk

Påsktider och coronatider. Bägge sakerna tillsammans resulterar i en ny medaljBlogg-text. Påsken står för ledigheten och coronan för att Kungliga biblioteket släpper digitaliserade dagstidningar fritt. Tydligen ska det vara tillgängligt månaden ut. Passa på!

Vad är det då som väckt mitt skrivande? Jo en företagsmedalj för lång och trogen tjänst, mer specifikt Aktiebolaget Iggesunds bruks medalj. I likhet med många andra organisationer under 40-50-talen så ville företaget skaffa sig en egen medalj. Sagt och gjort så la företagsnämnderna 1951 ett medaljförslag till styrelsen som accepterades.  Förslaget var tänkt att ”[…] hedra och tacka alla gamla, som arbetat inom företaget.”  I stället för Patriotiska sällskapets medalj så präglade man en egen medalj med företagets symbol, ett ankare.

Anders Lindström, diversearbetare med 25 år i företaget fick silvermedalj 1955.

Tanken var att årligen dela ut medaljen vid en högtidlighet. De som var tillgängliga för medalj var de med 40 år respektive 25 år i företaget, guld- och silvermedalj. Utöver medaljen så fick man ett nålmärke för att bära dagligen. Om inte den symboliska gåvan var nog så delade man även ut en summa pengar till medaljörerna, 400kr till guldmedaljörer och 250 kr för silvermedaljörer. Den första utdelningen var på 246 medaljer, 115 guld och 131 silver. Trots att silvermedaljörerna var i majoritet vid det första tillfället så pekar senare utdelningar mot en lejondel guldmedaljer.

När slutade då medaljen delas ut? Det är ofta en fråga som är svårast att besvara. Med tiden så tenderar symboliska handlingar, som medaljutdelningar, att tyna bort om inget intresse finns. Troligen så var det i samma tidperiod som armbandsuret kapade hela ”lång och trogen tjänst”-belöningen, tidsmässigt handlar det om tidigt 70-tal.

Lyckligt ovetande om armbandsur för trogen tjänst sitter en trio veteraner och poserar för Hudiksvalls Tidning 1956. Edvin Ekström, eldare, arbetade 40 år innan guldmedalj. Per Adolf Borgström lämnade 46 år som sågverksarbetare bakom sig. Johan Engvall, brädgårdsarbetare med 39 år i företaget. Notera också att Engvall står som John i bildtexten, men hans rätta namn är Johan (vilket framgår i artikeltexten).

 

Publicerat i Medaljer, Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Gångna tiders stjärnfall… eller uteblivna

Fäderneslandet 1865 februari 1

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 1 kommentar

Auschwitz Minnesdag 2020

Det är i år 75 år sedan taggtråden kördes ner av Röda arméns stridsvagnar på koncentrationslägret i Oświęcim. Minnet av förintelsen lever. Men historiskt är källorna till platserna och människorna endast fläckvis bevarade. I stor sett alla koncentrationslägerarkiv blev brända innan de evakuerades, i Auschwitz fall försvann 90% av dokumenten. Men, det håller på att ändras.

I ett projekt från museet auschwitz.org håller man på att sammanställa namnen på alla fångar i lägret. Genom att använda andra källor har man just nu 60% av fångarnas namn. Varför det är viktigt att minnas individen? Det handlar främst om att historiska händelser inte uppstår i en stor kloss, den uppstår ur de små individerna. Genom att minnas det minsta minns vi det stora.

Ingen är glömd – inget är glömt. / Olga Berggolts

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sex år and Counting!

Sex-års-dagen är här! Jodå, medaljBlogg lever men knappt. Under året har det inte drypt av uppdateringar och nya texter. Det ber jag om ursäkt för till de trogna läsarna. En blogg består ju av två delar, en skrivande och en läsande. Men den ena kräver lite mer arbete än den andra…

Men jag ser med framtidstro mot det kommande blogg-året. Jag har fortfarande mitt medalj-projekt från förra uppdateringen i röret. Där måste jag gräva mer i arkiven för att vara helt nöjd. Men det kommer… så småningom.

Boken om Kungliga Patriotiska Sällskapets belöningar verkar ha gått i stå och jag har inga nyheter där. Det positiva är väl att det håller nere intresse och pris för oss samlare. Men hellre en bra bok.

Så för att summera: Inga löften givna och samma inriktning som tidigare.

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Faleristisk Resa: Le Musée de la Légion d’honneur

På resan till Paris hade jag överlevt Disneyland och hade ”något pappa vill göra” tillgodo. Denna tillgodobiljett hade jag redan i Sverige planerat till att bli Hederslegionens museum. Det jag hört och läst gjorde att det verkade vara ett ”måste”.

Det var lätt överlag att hitta runt i Paris och vägen till museet var inget undantag. Tvärs över torget, sett från köerna till museé d’Orsay, stod dörren öppen för besökarna. Veckan innan hade temperaturen varit så höga att man haft stängt ordinarie tider. Nu var det varmt, men inte museistängande varmt. Väl inne så hann inte sonen (11 år) få undan telefonen med Pokemon Go innan en äldre man kom fram. En barsk stämma upplyste junior att stoppa undan det där. Här var en plats för kultur inte dylikt. Jag höll helt med, fast vi hade inte hunnit lämna väskorna i förvaringen (gratis) än och det kanske var lite ”proaktivt” av honom. Till min sons försvar så sa han att han skulle precis stoppa undan telefonen och jag tror honom.

Väl inne konstaterade man att det är tre våningar av utmärkelser och historia. TRE stycken! Jag överlåter till museets hemsida att visa översiktsbilder av karta och interiörer. Själv ser jag i efterhand att de bilder jag tagit är till största delen närbilder i montrar och lådor. Samlingarna är så stora att det bara är det bästa som ligger i montrarna. I lådor som kan dras ut under glasmontrarna  finns ännu mer.

Det är så mycket att se, så otroligt mycket. Efter hederslegionsdelen så kommer man till den utländska delen. Där tror jag att jag tappade tidsuppfattningen helt. Kanske jag drog ut alla lådor, men jag är inte helt säker. Efter att ha tittat igenom den svenska delen vände jag mig om och stod öga mot öga med tre danska elefanter. Nu börjar det gå upp för mig att jag inte kommer att ha något överblick utan får försöka hitta russin. Kort efter kommer den barske fransmannen fram med ett leende på läpparna och säger att det finns mer att se på övervåningen. Har jag varit i lådorna så länge?

 

En av Kazakhstan-lådorna.

Till slut sliter jag mig från utländska ordnar och tittar igenom de andra rummen. Min kunskap om montrarnas innehåll känns minst sagt otillräcklig. Det som gjorde störst intryck, utöver de utländska och hederslegionen, var den lilla pre-riddarordnar montern. Där fanns en fin översikt av belöningar innan ordenssystemet. Kanske är det många som inte förstår den lilla monterns betydelse..

Mina förväntningar var höga innan besöket. Levde museet upp till vad jag trodde? Om  något så överträffade samlingarna och deras presentation vad jag hoppats på. Finns ett faleristiskt Mekka måste det vara här.

Museets hemsida: www.legiondhonneur.fr

Publicerat i Ordnar | Märkt | 3 kommentarer

9:e Maj – ännu en Segerdag

 

9:e maj är en dag medaljBlogg brukar uppmärksamma, årets upplaga är inget undantag. Idag kan det 2:a världskriget verka vara en händelse långt ifrån nutid. Det är trots allt 80 år i år som Tyskland gick över Polska gränsen. Men det är en föreställning som inte håller fullt ut vid en närmare granskning. Bara för några dagar sedan så skadades flera albanska soldater, en avliden när det här skrivs, i Lettland under ett minröjningsuppdrag i NATO:s regi. Minorna är en högst påtaglig kvarleva av östfronten och den köttkvarn de var kuggar i.

Sprängämnen kommer ligga kvar länge än, se bara på västfrontens ständiga drakskörd. Men det mänskliga minnet håller på att långsamt försvinna. Veteranerna som var återkommande inslag på minnesceremonier kan snart räknas på handens ena fingrar. Det är nog en naturlig del av tidens gång, men gör också kriget till ett av dagens propagandaverktyg. I Ryssland så är propagandan alltid nära när staten vill visa upp sig. De skyltfönster som idag presenteras är kanske inte helt igenom falska utan en vinklad sanning, all bra propaganda bör innehålla en del sanning för att lättare sväljas. När de sista ögonvittnena har försvunnit så kommer de stora intressena slita i rätten att formulera den ”rätta historien”. Då är det upp till oss gräsrötter med historiskt intresse att vakta minnet.

Ingen är glömd – inget är glömt. / Olga Berggolts

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Kulturprofilen – Final Chapter

Hoppas det här följs av lite positiv PR för de kungliga ordnarna. Men bra att det gick snabbt.

Hovets pressmeddelande om återkallande av kulturprofilens Nordstjärneorden.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Faleristisk Resa: Tallinn

Åter igen har medaljBlogg vågat sig utanför landets gränser i jakten på faleristik. Den här gången till huvudstaden i det östliga grannlandet: Tallinn.

Vad kan man då vallfärda till i Estlands huvudstad? Tja, i huvudsak en plats sticker ut: Tallinn Museum of Orders of Knighthood. Tack vare en ukrainsk samlare har ett museum vuxit fram runt hörnet från rådhuset. Man kan tro att en enda samlare inte skulle få ihop en ordentligt museisamling. Helt fel tanke, samlingen som återfinns i källarplanet är enorm. Nu räcker inte alltid pengar att kasta runt sig för en representativ samling det krävs även ett samlaröga. Det ögat har samlat en världssamling i Tallinn.

Tre rum med smockfulla utställningar i glasmontrar, där man kommer utmärkelserna väldigt nära. Kanske är det en övervikt av europeiska ordnar, men det har ju sin naturliga förklaring. I en av montrarna hittas en trevlig uppsättning svenska. Överhuvudtaget är det samlingens bredd som gör det roligt som besökare att ströva runt. Även länder som jag vet minimalt om hade intressanta displayer. Museet tillåter också obegränsad fotografering, något inte alla gör. Inträdet är modesta 9 euro/vuxen och flera rabattmöjligheter gör att den summan kan bli ännu mindre.

Just nu kan man också se en tillfällig utställning av estniska röda korsets utmärkelser. Det är ett ämne som kommer att behandlas i en kommande bok. Extra intressant eftersom det med regelbundenhet brukar dyka upp sådana här på den svenska marknaden.

Passa också på att kika på museets webbsida: tallinnmuseum.com 

 

Publicerat i Faleristisk resa, Ordnar | Märkt , | Lämna en kommentar

Ett hederstecken från djupet – Vasa redivivat

Det var något i stil med månlandningen, fast några år före, när Vasa åter bröt ytan. Direktsänt i den enda tv-kanalen, spaltmeter press och en mängd böcker i kölvattnet. Men samtidigt delades det ut en utmärkelse som inte gjort mycket väsen av sig efter utdelningen. Tills nu.

Bärgningen av Vasa är en lång och spännande historia som förtjänar djupare studier. Här kan vi nöja oss med att konstatera att rörelsen att plocka upp skeppet började privat och togs till slut över av statliga krafter. Organisationen bakom bärgningen var en grupp män som till sin första sammansättningen var de som upptäckt och börjat utforska vraket. Senare blev gruppen en mer myndighets- och specialisttung samling, namnet ändrades då från Vasakommitten till Vasanämnden. De var också ansvariga för att ansöka om lov att instifta medalj, eller hederstecken som de kallade den, hos regeringen. Namnet skulle vara Vasa redivivat (lat. Vasa återuppstådd). Regeringsförfrågan är intressant och en tråd som gjorde att jag nästan avstod att publicera. Inte av andra skäl än att jag inte gillar lösa trådar. Stämmer det att det gjordes en förfrågan och vad blev svaret? Jag släpper informationen som finns lös och hoppas att kunna komplettera senare med svaret. Man kan ju inte alltid ha 100% i forskning… allra helst historisk sådan.

Första och enda(?) gången man delat ut utmärkelsen var vid Vasamuseets invigning 1962. Kunglig närvaro och salut från en av Vasas kanoner markerade denna högtid. Gustaf VI Adolf delade själv ut medaljen till gruppen förtjänta, 29 personer. Mängden kan verka snålt tilltagen men Vasanämnden skickade samtidigt ut en graverad plakett till välgörare i landet. Den gick med posten och var betydligt större i upplaga.

Mannen som lodat i strömmen efter Vasa, Anders Franzén, fick aldrig en Vasa redivivat. Istället kunde han skryta med en riddarorden – naturligtvis en Vasa. Kanske hans bråk med nämnden om stavningen av skeppets namn, Wasa eller Vasa, spelade en roll i frånvaron av en Vasa redivivat.

Hederstecknet hämtar sin design från skeppets skulpturgrupp i aktern. Frånsidan är slät med upphöjd text: För förtjänster / om bärgning och/omhändertagande av / regalskeppet Wasa / förlorat 1628 / återvunnet ur / djupet 1961. Sporrong tillverkade den och la den i en, rätt billig, röd vikask med gyllene vase på locket. Exemplaret i texten ska vara tilldelad Bengt Thordeman, riksantikvarie. Men inga gravyrer eller märkningar finns på utmärkelsen.

Kanske Vasamuseet kunde återväcka bärgningens hederstecken och ha det som ett förtjänsttecken för museet. Frånsidan kunde vara slät, en lämplig plats för gravyr. Det vore en tanke värd att bärga.

Publicerat i Kulturmedalj | Märkt , , | Lämna en kommentar