KFUM-kören i Stockholm

KFUM-kören bildades officiellt 1925 men hade verksamhet redan 1888. Verksamheten är förstås sång, närmare bestämt flerstämmig profan och sakral manskörssång. Idag så har man tagit namnet KFUM:s Manskör men verksamheten är oförändrat sång.

KFUM-kören kunde 1954 glädjas åt att kungen den 25 april fastställt deras nya förtjänstmedalj. Medaljen var tänkt att belöna de som varit kören trogna i minst 25 år eller utfört utomordentliga insatser för den. Klassiska medaljkriterier. Kören hade tagit del av den trend-topp som inföll under 50-talet när det gäller bärbara medaljer. Vad som är ovanligt med denna medalj är den minimala utdelning, inte unikt men ovanligt. Tio år efter instiftandet så hade 30 personer fått medaljen, kören hade vid den här tiden runt 120 medlemmar. Troligtvis så är det totalt under 100 medaljer utdelade, givet ett sjunkande antal medlemmar och samhällets förändrade syn på medaljen som symbol. Idag så är det kung Carl XVI Gustaf som pryder medaljen, en svår variant att hitta.

Det är något oväntat att just Gustaf VI Adolf skulle ge tillstånd till en medalj med kunglig profil. I arkiv har jag hittat papper om hur kungen vill ”se över” de som fått tillstånd att dela ut medaljer med kungens profil. Under Gustav V så var trenden av kungliga bärbara medaljer ökande. Men inget hände av Gustaf VI Adolf:s planer. Medaljer fortsatte att delas ut med hans profil; kanske accepterade kungen trenden av medaljutdelande. Men att han godkänner en så liten förening i Stockholm är udda när han ville ha färre medaljer med kunglig profil. Här finns en bra historia att upptäckas.

Lennart Berggren gick med i kören 1946 där han sjöng som 2:a bas. Hans medalj är stämplad 1964 fast troligen utdelad senare. Små utdelare brukar köpa ett par stycken till ”bra-att-ha” lådan för att få ett bättre pris hos tillverkaren. Därför är silverstämpeln bara ett stopp i tid åt ena hållet. Låg utdelningstakt gör att en medalj kan ligga länge.

Trots det låga antalet utdelade så är den inte värst efterfrågad på marknaden. Det belyser den gamla sanningen med tillgång och efterfrågan. Jämför med t.ex. Järnkorset som finns i miljontals exemplar (och fler tillverkas varje dag). Men ekonomiskt värde säger ju inget om vad det historiska värde är, vilket en sann samlare sätter först.

Stort tack till körens ordförande Erik Adolfsson som jag besvärat med flera epost och fått utförlig information tillbaka. Mer kör här!

Annonser
Publicerat i Kulturmedalj | Märkt | Lämna en kommentar

Den Äldsta Medaljen

Redan de gamla grekerna…. Nej, kanske inte så gammal. Medaljen i rubriken syftar på den äldsta svenska som fortfarande utdelas: Emmerymedaljen. Från en donation i norra Frankrike till dagens trogen-tjänst-belöning är det en intressant historia.

Staden Dunkerque längs Normandies kust kanske inte längre förknippas med den utsedde svenske konsuln Emmery; han hade 21 maj 1776 blivit riddare av Vasaorden som den 51:e i ordningen. Men det är i Dunkerque som medaljhistorien tar sin början, från gnistan av ett svenskt besök 1777-78. Den svenske gästen A.G. Barchaeus var medlem i Kungliga patriotiska sällskapet (KPS) och Emmery fattade intresse för sällskapets verksamhet. Barchaeus rekommenderade Emmery för inträde och han accepterades som medlem 1779.

Som en generös gest skulle han donera 300 livres för utvidgandet av konster, handel och sjöfart m.m. Sällskapet skulle i sin tur slå en medalj över honom med symboler för handel/sjöfart och bokstäverna E.F.. Dessa bokstäver har förvirrat något i nutid. En tidigare skola menade att det stod för ett minne över Emmerys döde son: Emmery Fils (Fr. Emmerys Son). Numera verkar konsensus vara att det står för Emmery Fecit (latin. Emmery lät göra). Hursomhelst så präglades den första medaljen 1781. Fyra år senare så avlider Emmery och donationspengarna slutar komma.

Lutherus Scriver Anderson – Emmerymedaljör [Nerikes Allehanda 26 mars 1895]

Utan några finanser blev det heller inga medaljer utdelade på en lång tid. Faktum är att när man började med Emmery-medaljen igen är idag ett flytande fakta. Jag har inte ett klart svar när man återupplivar den eller om den bara är väldigt sporadiskt utdelad under 1800-talets första delar. Vad som är klart är att runt 1880 så börjar sällskapet att dela ut medaljen oftare igen. Den blir då regelbundet återkommande i redovisningarna från KPS.

När Emerymedaljen gör sin come back är det som en belöning för långvarig och trogen tjänst på sjön. Precis som för den ”vanliga” KPS-medaljen för trogen tjänst så berodde valör och storlek på ansökare. Om det var en kapten så var det guldmedalj som gällde och en mångårig matros fick en silvermedalj.

En rätt ovetenskaplig översikt av de medaljer som är sökbara i SVAR:s databas ger intressanta siffror. Tyvärr kan man inte söka på medaljtyp, men sjörelaterade sökord ger ett hum om hur många som delats ut. Tiden det handlar om är 1900-1940, så informationen är begränsad. Men totalt så är kanske 300 utdelade under den tiden. Nu till det intressanta: endast 7% av dessa är silver! Totalt så kanske 30 st medaljer i silver av 8:e storleken är utdelade. Fantastiskt liten upplaga som gör att en silvermedalj är många ggr mer sällsynt än en guldmedalj. Innan nu alla med silver-Emmerymedaljer i lådan hoppar högt så minns att guldmedaljen kommer 10 gg av 10 möjliga ha ett ekonomiskt högre värde. Värdet från sällsynthetsfaktorn är upp till hardcore-faleristiker att uppskatta. Exemplaret högst upp i texten inköptes t.ex. för under 100-lappen, frakt inkluderat.

Publicerat i Medaljörer, Medaljer | Märkt | Lämna en kommentar

Bär ej medaljer i det gröna!

Gamla tidningar är toppen. När man läser sådant som skrevs för över 100 år sedan så är det som ett fönster öppnas in i dåtidens verklighet. Den text som fanns i Dagens nyheter 2 juli 1872 är ett sådant fönster; lite mästrande, kanske även nedlåtande men med ett inslag av medalj. Var det så att tidningarna tog in lite utfyllnad under sommaren, då som nu? Klickfiske à la 1870-tal?

Barnhistorier. På en af de ångslupar, hvilka förde lustresande till Kungshättan midsommaraftonsafton, tilldrog sig vid Drottningholm följande lilla äfventyr. Slupen är fullastad och kaptenen ropar loss! Stopp! Skriker i samma ögonblick en medelålders herre, mustaschbeprydd och med ett mer än till hus behof i rödt skiftande anlete, under det han samtidigt rifver upp sin plånbok och slår i däck samt gör en gest med armarne, värdig Sjöwallska dramatikens dagar i någon Vimmerby lada. ”Han är förlorad…han finnes inte…” skriker han, och händerna gå som lärkvingar från den ena fickan till den andra. ”Hvad är det som är förloradt?” frågas det från flera håll. ”Medaljen…medaljen!” skriker den tröstlöse med en min, som påminner om barnkammaren och någon förlupen-tennsoldat. Det stora barnet hade således fört med sig en leksak och tappat den i gröngräset, Sens moralen af denna lilla tilldragelse är: Bär ej medaljer i det gröna.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Medaljsamlande à la Albert Engström

– Hör du Efraim, hvad är det för en yngling, som har hushållningssällskapets medalj? Det gläder er höfding att se en länets son bära detta hederstecken.
– Dä min pojke dä.
– Men hade du inte en son, som gjorde inbrott hos kronofogden härom året?
– Jo, dä allt samma pojk, dä, han hitta medaljen då också.

Publicerat i Samlande | Märkt , | Lämna en kommentar

I Begynnelsen var Bastarden

Allt har sin början även ett intresse som känns som om du haft det i evinnerlig tid. För mig så kommer jag ihåg den första eller en av de första utmärkelserna jag köpte. På en loppis i folkets hus så låg den där på ett bord: ett Järnkors. Då hade jag redan haft ett stort historiskt intresse av 2:a världskriget en längre tid. Men det var ju böcker och en grej som varit där – det var något helt annat.

Jag kommer fortfarande ihåg i stora drag hur köpslåendet gick till, fast det är väl en 20+ år sedan. Mitt habegär var nog märkbart när jag frågade om priset. Säljaren tittade forskande på mig och sa 150 kr. Toppen, det var helt inom budget. Vad en äkta kostade hade jag ingen aning om. Innan Internet så var det komplicerat att samla, förstår ni det ungdomar? Men jag hade en avgörande fråga: Vad står det för år? Ha, jag visste ju att årtalet som stod skulle vara 1813 och 1939. Om den hade andra skulle den vara fejk. Sherlock Holmes hade varit stolt. Här kan vi ta en stund och fundera över nackdelarna med ett sådant tillvägagångssätt att avslöja fejkar.

Hur som helst så fick jag det svar jag ville höra och köpte mitt Järnkors. Till saken hör att årtalen är så dåliga att de inte riktigt är läsbara. Bara en sådan sak… Hursomhelst blev det den enda tyska utmärkelse som jag inhandlat. Eller kanske det är mer rätt att säga att jag aldrig köpt någon tysk utmärkelse eftersom den var fejk. Mitt gjutna Järnkors i tenn skulle inte lura någon som sett ett riktigt. Sens moralen i den här berättelsen är att kunskap betyder allt, men det måste användas på rätt sätt för att hjälpa. Det och förstås det faktum att medaljsamlandet är ett gift som inte går lätt ur kroppen oavsett hur stor nit man går på.

Publicerat i Samlande | Märkt | Lämna en kommentar

Den tjuvaktiga FN-apan i Kongo

Mera underligheter på http://www.chetart.com

När man studerar gamla tidningar så hittar man ibland sånt man aldrig skulle komma på tanken att leta efter. Den här lilla notisen skriven av SvD:s Tom Selander i Kongo 1961 är en sådan.

Apa samlade FN-medaljer

Léopoldville. Upprepade stölder ur svenska FN-bataljonens förråd vid Léopoldvilles flygplats Ndjili har sedan en längre tid bekymrat militärförvaltningen där. Bl. a. har ett stort antal blå uniformshalsdukar försvunnit. Rapporter har upprättats och förhör hållits utan att man fått tag på den skyldige. På söndagen greps tjuven på bar gärning, i färd med att lägga beslag på flera Kongomedaljer, som utdelas efter sex månaders väl genomförd tjänst. Det var en halvtam apa, som soldaterna vid förrådet hade som mascot.

Jag har aldrig känt mig mer besläktad med aporna…

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Veterandag 2017

Idag är det flaggdag för alla svenska veteraner. Gå ut och hitta en att hylla. Har du en på nära håll – desto bättre. Titta på deras medaljer, de berättar en historia. Fråga vad de betyder för veteranen. Har de inga medaljer på sig så säg åt dem att montera och bära sina medaljer med stolthet.

En extra tanke skänks i år till de som tjänstgjort i UNEF. Det är 50 år sedan första bataljonen hade gjort sin plikt och muckade (samt 51 år sedan de ryckte in).

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar