9:e Maj – ännu en Segerdag

 

9:e maj är en dag medaljBlogg brukar uppmärksamma, årets upplaga är inget undantag. Idag kan det 2:a världskriget verka vara en händelse långt ifrån nutid. Det är trots allt 80 år i år som Tyskland gick över Polska gränsen. Men det är en föreställning som inte håller fullt ut vid en närmare granskning. Bara för några dagar sedan så skadades flera albanska soldater, en avliden när det här skrivs, i Lettland under ett minröjningsuppdrag i NATO:s regi. Minorna är en högst påtaglig kvarleva av östfronten och den köttkvarn de var kuggar i.

Sprängämnen kommer ligga kvar länge än, se bara på västfrontens ständiga drakskörd. Men det mänskliga minnet håller på att långsamt försvinna. Veteranerna som var återkommande inslag på minnesceremonier kan snart räknas på handens ena fingrar. Det är nog en naturlig del av tidens gång, men gör också kriget till ett av dagens propagandaverktyg. I Ryssland så är propagandan alltid nära när staten vill visa upp sig. De skyltfönster som idag presenteras är kanske inte helt igenom falska utan en vinklad sanning, all bra propaganda bör innehålla en del sanning för att lättare sväljas. När de sista ögonvittnena har försvunnit så kommer de stora intressena slita i rätten att formulera den ”rätta historien”. Då är det upp till oss gräsrötter med historiskt intresse att vakta minnet.

Ingen är glömd – inget är glömt. / Olga Berggolts

 

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Kulturprofilen – Final Chapter

Hoppas det här följs av lite positiv PR för de kungliga ordnarna. Men bra att det gick snabbt.

Hovets pressmeddelande om återkallande av kulturprofilens Nordstjärneorden.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Faleristisk Resa: Tallinn

Åter igen har medaljBlogg vågat sig utanför landets gränser i jakten på faleristik. Den här gången till huvudstaden i det östliga grannlandet: Tallinn.

Vad kan man då vallfärda till i Estlands huvudstad? Tja, i huvudsak en plats sticker ut: Tallinn Museum of Orders of Knighthood. Tack vare en ukrainsk samlare har ett museum vuxit fram runt hörnet från rådhuset. Man kan tro att en enda samlare inte skulle få ihop en ordentligt museisamling. Helt fel tanke, samlingen som återfinns i källarplanet är enorm. Nu räcker inte alltid pengar att kasta runt sig för en representativ samling det krävs även ett samlaröga. Det ögat har samlat en världssamling i Tallinn.

Tre rum med smockfulla utställningar i glasmontrar, där man kommer utmärkelserna väldigt nära. Kanske är det en övervikt av europeiska ordnar, men det har ju sin naturliga förklaring. I en av montrarna hittas en trevlig uppsättning svenska. Överhuvudtaget är det samlingens bredd som gör det roligt som besökare att ströva runt. Även länder som jag vet minimalt om hade intressanta displayer. Museet tillåter också obegränsad fotografering, något inte alla gör. Inträdet är modesta 9 euro/vuxen och flera rabattmöjligheter gör att den summan kan bli ännu mindre.

Just nu kan man också se en tillfällig utställning av estniska röda korsets utmärkelser. Det är ett ämne som kommer att behandlas i en kommande bok. Extra intressant eftersom det med regelbundenhet brukar dyka upp sådana här på den svenska marknaden.

Passa också på att kika på museets webbsida: tallinnmuseum.com 

 

Publicerat i Faleristisk resa, Ordnar | Märkt , | Lämna en kommentar

Ett hederstecken från djupet – Vasa redivivat

Det var något i stil med månlandningen, fast några år före, när Vasa åter bröt ytan. Direktsänt i den enda tv-kanalen, spaltmeter press och en mängd böcker i kölvattnet. Men samtidigt delades det ut en utmärkelse som inte gjort mycket väsen av sig efter utdelningen. Tills nu.

Bärgningen av Vasa är en lång och spännande historia som förtjänar djupare studier. Här kan vi nöja oss med att konstatera att rörelsen att plocka upp skeppet började privat och togs till slut över av statliga krafter. Organisationen bakom bärgningen var en grupp män som till sin första sammansättningen var de som upptäckt och börjat utforska vraket. Senare blev gruppen en mer myndighets- och specialisttung samling, namnet ändrades då från Vasakommitten till Vasanämnden. De var också ansvariga för att ansöka om lov att instifta medalj, eller hederstecken som de kallade den, hos regeringen. Namnet skulle vara Vasa redivivat (lat. Vasa återuppstådd). Regeringsförfrågan är intressant och en tråd som gjorde att jag nästan avstod att publicera. Inte av andra skäl än att jag inte gillar lösa trådar. Stämmer det att det gjordes en förfrågan och vad blev svaret? Jag släpper informationen som finns lös och hoppas att kunna komplettera senare med svaret. Man kan ju inte alltid ha 100% i forskning… allra helst historisk sådan.

Första och enda(?) gången man delat ut utmärkelsen var vid Vasamuseets invigning 1962. Kunglig närvaro och salut från en av Vasas kanoner markerade denna högtid. Gustaf VI Adolf delade själv ut medaljen till gruppen förtjänta, 29 personer. Mängden kan verka snålt tilltagen men Vasanämnden skickade samtidigt ut en graverad plakett till välgörare i landet. Den gick med posten och var betydligt större i upplaga.

Mannen som lodat i strömmen efter Vasa, Anders Franzén, fick aldrig en Vasa redivivat. Istället kunde han skryta med en riddarorden – naturligtvis en Vasa. Kanske hans bråk med nämnden om stavningen av skeppets namn, Wasa eller Vasa, spelade en roll i frånvaron av en Vasa redivivat.

Hederstecknet hämtar sin design från skeppets skulpturgrupp i aktern. Frånsidan är slät med upphöjd text: För förtjänster / om bärgning och/omhändertagande av / regalskeppet Wasa / förlorat 1628 / återvunnet ur / djupet 1961. Sporrong tillverkade den och la den i en, rätt billig, röd vikask med gyllene vase på locket. Exemplaret i texten ska vara tilldelad Bengt Thordeman, riksantikvarie. Men inga gravyrer eller märkningar finns på utmärkelsen.

Kanske Vasamuseet kunde återväcka bärgningens hederstecken och ha det som ett förtjänsttecken för museet. Frånsidan kunde vara slät, en lämplig plats för gravyr. Det vore en tanke värd att bärga.

Publicerat i Kulturmedalj | Märkt , , | Lämna en kommentar

Karl XIV Johans Ryttarstaty Invigs….igen

Nu den 16:e december så invigs ryttarstatyn, förut vid slussen, på sin nya plats vid slottet. Men det är andra gången som det firas med högtidlig invigning. Första gången var också med medalj.

Under regnmolnen började dagen som var kulmen på dryga tio års väntan på att Fogelströms ryttarstaty var på rätt plats. Men molnen skingrades och bara de blöta gatorna påminde om vad som varit. Avtäckningsdagen fyllde nu gatorna med folk. Klockan tio skulle programmet starta med en salut till 40-årsminnet av 4 november 1814, dagen då unionen mellan Sverige och Norge föddes. Många hade under tidig morgon strömmat till mot torget. Plats vid statyn var det dock inte tal om för gemene man. Närmast hade det officiella Sverige tagit plats, regering, akademier, verk, styrelser m fl. Alla som var något var där och var man satt noterades noga av övriga. På plats fanns också utvalda representanter från de militära förbanden, företrädesvis de som varit med vid fälttågen, kungens kröning eller hade Svärdstecknet alternativt medalj. Oscar I anlände till häst och höll ett tal framför statyn av sin far: ”Med rörda hjertan skola vi upplyfta våra blickar till bilden af den konung, som under sin ärofulla, fridsälla regering alltid rättvisade Sitt sköna valspråk: Folkets kärlek, min belöning.”. De avslutande orden följdes av tecknet att dra av täckelsen. Folket blottade sina huvuden, men inte statyn. Regnet hade gjort tyget och linorna blöta vilket i sin tur ledde till att täckelsen klistrat sig fast på statyns huvud. Den lilla svårigheten överkoms snabbt av löjtnant Berg vid flottans mekaniska kår som klättrade upp och befriade bronshuvudet. Ceremonin fortsatte och senare på dagen avrundades festligheterna i en mängd banketter, alla strängt uppdelade efter klass och rang.

Miniatyren av medaljen med o-officiell krona.

Högtidligheten skulle inte bara leva kvar i minnet utan även slås fast genom en medalj. I Post- och Inrikestidningar konstaterade man:

K.M.t, som, med anledning af minnesfesten den 4 november sistlidne år, låtit prägla en medalj med å ena sidan Högstsalig Konung Carl XIV Johans bröstbild, och å den andra afteckning utaf den uppresta bildstoden, har, under den 16 innevarande månad, genom general-ordres i nåder befallt, att ett exemplar i silfver af samma medalj skall såsom minne af Högstsalig Konung Carl XIV Johan och derjemte såsom ett vedermäle af H. M. Konungens nådiga tillfredsställelse med mångårig och trogen tjenst, tilldelas hvar och en i Arméen eller Flottan ännu qvarvarande Officer, som gjort krig under befäl af Högstsalig Konungen såsom Kronprins. Medaljen bäres på bröstet i blått band med gula ränder.

(Medaljens inskrift, under bröstbilden, är ”MDCCCXIII-MDCCCXIV”, och under statyn: ”Den IV November MDCCCLIV”)

En något snuttifierad sammanställning av medaljhistorien. Men det är en medalj som jag hoppas få till något större om, nästa år… lagom till 201-årsminnet. Jämt och bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Plötsligt så händer det…

När bloggen ligger i avvaktande läge hänger mycket på andra att driva svensk faleristik framåt. Därför är det mitt stora nöje att vara del av Svenska faleristiska föreningen. Vad är det frågar sig då vän av ordning. Jo, det är en plats för oss som är intresserade av faleristik i Sverige. Sprattlande färsk. Så här beskriver jonar242 saken:

Svenska Faleristiska Föreningen

Den 6 mars 2018 samlades en handfull faleristiskt intresserade i Gamla stan för att bilda en förening som inte har återinförandet av de svenska riddarordnarna som syfte, utan att lyfta fram faleristiken i sig.

Föreningen har haft en långsam och försiktig start, men är nu mer stabilt grundlagd. Målsättningen är att vara en mötesplats för alla som är intresserade av ordnar och medaljer.

I föreningen finns bland annat personerna bakom medalj.nu, samt bloggarna phaleristica, silvermedaljen och medaljBlogg. Bloggaren jonar242 är revisor.

Mer information kommer att följa på http://faleristik.se/ som i skrivande stund är under uppbyggnad.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fem år – men fortfarande här

Tiden går fort när man har roligt. Tiden går även fasligt fort när man försöker få den att räcka till. Den uppmärksamme läsaren konstaterade att jag inte gjorde någon uppdatering på femårsdagen av första publiceringsdatum 2 november. Sant. Utanför faleristiken så trallar livet på utan hänsyn. Därför har tiden att lägga på internet-faleristik varit begränsad. Det är heller inte första gången. Troligen inte sista.

Den här årsdagen, nästan, så tittar vi mer framåt än tidigare. Vad kan framtiden visa? Jag hoppas att mitt off-line projekt kan komma ut. Det är en historik över en svensk medalj på ett sätt som jag vill läsa om faleristik; inga tidsplaner satta för publicering. Förhoppningsvis så kommer en bok om kungliga Patriotiska sällskapet utmärkelser snart. Den har jag bara illustrerat lite från samlingarna, men håller tummarna för en kanonbok. Kanske kommer det också mer samlande krafter för faleristiken i Sverige. Men det ligger också i framtiden…

Men vad händer på medaljBlogg? Tja, samma lika – fast mindre? Regelbunden bloggning har aldrig varit mitt mål. Något som är ett brott mot bloggregel 1: ofta ger mycket läsare. Fast bloggen som format var redan utdömd när jag började… Hur som helst. Jag ser inga magiska extra timmar i närmsta framtiden som gör dygnet 27 timmar. Så uppdateringarna blir när det finns något värt att skriva. Keep watching the skies!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar