Vem Minns Christina Hansdotter?

I utbudet på en nyligen avslutad auktion fanns en medalj som inte drog särskilt mycket uppmärksamhet till sig. Endast dryga 50 tittningar på sidan och sedan ett enda bud. Kanske det inte var konstigt om man lägger rent numismatiska kriterier på vad man vill ha som samlare. Medaljen var lite repig, beskriven som gniden med en bortslipad ögla, tillräckligt för att stöta bort alla ”near mint” konnässörer. Alla dessa negativa saker till trots fanns det inget positivt? Jo, faktiskt en hel del om man vet var man ska titta.

Vad är det då som gör att någon vill ha en hårt åtgången medalj? Svaret jag ger som vinnande budgivare är: historien bakom utdelandet. Faleristik har tre ben som vetenskapen står på: tillverkning, historisk kontext och medaljörerna. De tre delarna tillsammans utgör helheten. Innan man avfärdar medaljen för den är lite sliten kanske man bör väga in den historia den representerar.

En del av varför Hansdotters medalj är intressant är på grund av att patriotiska sällskapet hade innan 1859 endast delat ut silverkors till kvinnor. Efter brytåret 1859 standardiserades belöningarna och endast tre medaljstorlekar delas ut. Tidsmässigt så är Hansdotters medalj från 1865 en av de första av utdelade till kvinnor. Sällskapet uppmärksammade heller inte kvinnor särskilt mycket under tidsperioden.

Vid den här tiden är utdelandet av medalj en stor sak. Överlämnandet skedde ofta i kyrkan framför församlingen, delvis för att öka äran för mottagaren och delvis för att genom exempel visa hur man bäst uppför sig. Året efter Hansdotter fått sin medalj delade sällskapet ut totalt 126 medaljer, varav 31 st var av största storleken för långvarig trogen tjänst. Utan exakta siffror kan vi bara gissa att Hansdotter var en av få kvinnor som fick den största medaljen 1865.

Vem var då Christina Hansdotter, vad gjorde hon för att få medalj? Historiskt sett så är Hansdotter en statist. Hon påverkade inte de stora historiska händelserna samtidigt som hon är en del av grunden svensk historia står på. Eftersom vi lever i ett land med utmärkta möjligheter till arkivgräv kan man lätt hitta henne och medaljutdelningen.

Westerås. I tidningen Aros läses: Postbärerskan Christina Hansdotter från Gesberget är nu 58 år gammal och har i 23 år oklanderligt burit post från och till Smedjebacken på en wäglängd af en och en half mil. Under de första 21 åren gick hon 4 gånger i veckan året om, från Gesberg till Smedjebacken och 4 gånger åter, alltså 12 mil pr wecka, och under de sista åren 2 gånger i veckan fram och 2 gånger åter, eller 6 mil i weckan. Under de första 21 åren skulle hon således ha gått 13,104 mil och de 2:ne sista åren 624 eller tillsammans 13,728 mil. Dertill kommer , att ifrågawarande postbud under dessa 23 år aldrig warit det ringaste sjuk, aldrig försummat en timme och icke förlorat ett öre samt tillryggalagt en stor dela af ofwannämnde turer nattetid och ofta i swåra wäglag, allt för en ersättning af något öfwer 70 rdl om året. Har någon gjort sig förtjänt af Patriotiska Sällskapets uppmärksamhet, så är det troligen Christina Hansdotter. Likväl ha wi hört att hon icke skulle skulle tycka om någon grannlåt, utan heldre önska en lite pekuniär uppmuntran i sin fattigdom.

Arbetarevännen 1865 dec 30

I artikeln får vi också veta att nöden troligen inte är långt bort i tankarna hos Hansdotter. Hon skulle uppskattat en ekonomisk ersättning i stället för symboliska belöningar. Troligen fick hon aldrig någon sådan. Istället tjänade hon som exempel i dussintalet tidningar i hela landet som ett föredöme, den trogna arbetaren som alltid gjorde sin plikt även för en liten ersättningen.

Lantza-Mora, postbärare i Lanna, Närke. En senare kollega till Christina Hansdotter, men de torde ha en del gemensamt.

Det här var en tid när stor fattigdom och elände var en påträngande verklighet i landet. Vi kan fundera på hur många andra i Hansdotters situation som sticker ut idag från gruppen. Utan medalj, hade hon någonsin ägnats en tanke igen? Just den här kopplingen till en unik person är den absoluta skillnaden mellan mynt och medalj. Ett mynt med personkoppling har fastnat i ett slags historiskt limbo, något ovanligt men händer ibland. En medalj som är graverad med namn har detta inristat i sin natur.

Vi kan nu konstatera att Christina Hansdotter som en elektisk stöt nått oss genom tid och rum. Vi minns Christina Hansdotter.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.