Svartvita Idrottshjältar – med Medalj

Vid förra sekelskiftet så var det idrott ingen folklig rörelse utan en hobby för de som hade råd. Populärt för tiden var också visitkortsfotografier, som hade gått ned ordentligt i pris sedan de introducerades. Som sin tids facebook var de ett sätt att hålla koll på bekantskapskretsen och nya bekanta i medelklass och uppåt. Därför är det av intresse hur man framställde sig själv på sina kort. En speciell kategori kort är idrottskorten; sportiga män (för det mesta) iklädda sina sportkläder och nedtyngda av medaljer och märken.

djurgEn stilig okänd djurgårdare någon gång 1900-1910 i sin vintersportsutrustning. Kanske han var en av de aktiva skidåkarna i föreningen? Stockholm hade vid den här tiden inte så många skidföreningar; en annan var skidklubben Bore. Normalt hade han inte medaljerna hängande på tröjan, men gick man till fotografen var det ju tvunget till lite extra. Just medaljer sågs som ett slags kvitto på idrottslig framgång – ju fler desto bättre.

 Alla medaljer har samma åtsida, men eftersom banden är olika misstänker jag att frånsidan kan skilja sig. Kanske det är prismedaljer som exemplet nedan och meritmedaljer för insatser i föreningen?

Den skarpögde läsaren har också sett att det finns ett märke/medalj som skiljer sig i form och utseende. Det stämmer. En jetongliknande sak med rosettband och en St Erik i mitten finns också där. Vad det är törs jag inte gissa mig till nu.

 djurMedDe sportmedaljer man ser på korten, om man har tur och kortet är skarpt, är ofta svårt att säga något om. Litteratur är i stort sett obefintligt i ämnet; troligen kommer ingen förändring ske inom snar framtid heller. Det man som samlare kan hoppas på är att plötsligt snubbla över samma medalj. Djurgårdsmedaljen ovan är ett sådant tillfällighetsfynd. Tillsammans med en hoper andra medaljer i en auktionslot hamnade de i samlarlådan. En tid senare kopplade jag ihop de bägge. Hur stor sannolikhet är det då att hitta andra idrottsmedaljer i verkligheten, som man bara sett på kort annars? Inte överhängande skulle jag vilja påstå. Små klubbar hade egna medaljer, tillverkade i liten upplaga.

Notera också hur baksidan har ”färdig” text: Pris / till / för / den. Tidiga idrottsmedaljer är ofta detaljerade i vem, när och varför någon fått den. Senare har man behållit de äldre medaljerna men slutat att gravera all informationen, som medaljen på bilden. Medaljutdelningsceremonin måste ha varit annorlunda eftersom det inte bara var att hänga på medaljen ett par timmar senare som idag. Min personliga åsikt är att en graverad medalj alltid är personligare, mer intressant och har över tid ett större historiskt värde. Jämför med Tjejmilsmedaljerna, anonyma och av usel kvalité.

Om någon har ett kort på en medaljbärare så är jag intresserad; köpa eller bara ha en digital kopia. Regler och skriftliga källor i all ära, men det är bilder som visar hur folk verkligen bar sina utmärkelser.

 

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Gamla Fotografier Berättar, Idrottsmedalj. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Svartvita Idrottshjältar – med Medalj

  1. Pingback: Svartvita Idrottshjältar – ett tillägg | medaljBlogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.