Allvarstid Kräver (kanske) Medalj

Under kriget så var man tvungen att omvärdera mycket av vad som tidigare varit gällande norm. Det moderna totalitära kriget ställde nya krav. Medaljer var inget undantag. En expertgrupp tillsattes för att utreda saken under namnet 1940 års militära ordens- och medaljkommitté; de inblandade var T. Jakobsson (Armémuseums ordf.), E. Areen (känd från boken), H. Fleetwood (riksheraldiker) och B Steckzén (krigsarkivarie). Uppgiften var att ge förslag på hur belöningssystemet kunde anpassas till samtiden men kanske främst av allt de framtida prövningarna.

Det som utredningen hade att förhålla sig till var fyra punkter:

  1. Hur såg de befintliga belöningarna ut i tre fall; fredstid, farofylld tid (inte krig) och under krigstid?
  2. Hur ska utseende,bestämmelser och utdelningspraxis ändras, bl a med tanke på att flygvapnet tillkommit?
  3. Vilka nya belöningar finns behov av? Hur ska de utformas?
  4. Överförande till kungen av rätten att belöna de frivilliga försvarsorganisationernas belöningar?

Några av punkterna redogör för hur belöningarna användes just då, vilket är en intressant blixtbild av militära belöningar 1940. Men den mest intressanta delen är de medaljer som föreslås under punkt 3. Här har kommittén tagit fram förslag på bestämmelser och utseende för nya medaljer samt förklarat de nyas plats ibland de gamla. Medaljernas utseende togs fram i samarbete med Sporrong och konstnären Lundell som gjort några av sina små mästerverk.

Kungl. medaljen ”För tapperhet”

Medaljförslaget sågs inte som en nyhet utan en omformning av medaljen tapperhet i fält/till sjöss; flygvapnet saknade tapperhetsmedalj och för kustartilleriet passade ingen av de två befintliga. I den anda som utredningen arbetade, som de beskrev som största möjliga enkelhet, rekommenderades en tapperhetsmedalj för alla militärer. Namnet avslöjar vad medaljen skulle belöna och bestämmelserna gör det otvetydigt: ”[…] till svenska män och kvinnor såsom belöning för utmärkt mod och rådighet mot rikets fiender.”. Utseendemässigt så tar man från ”tapperhet i fält” men med en stor förbättring, en personlig namngravyr. Annars ligger den största förändringen i att den föreslogs i två klasser. Men klasserna är inte officerare (guldmedalj) och övriga (silvermedalj), som tapperhet i fält, utan en uppdelning efter bedrifter. Om man erhållit silvermedaljen kunde vederbörande som utfört en ”särskilt lysande bedrift” få en guldmedalj. Skulle det hända att man upprepade gånger utfört sådana bedrifter så kunde ett guld/silverspänne med årtal utdelas. Eftersom man i utredningen särskilt redovisat engelska, franska och tyska utmärkelsesystem är det inte märkligt att vissa drag kännas igen från Storbritannien; t ex typiskt engelskt spänne för ytterligare utmärkelser.

tapperhet

Förslag till ny typ av Tapperhetsmedalj. [Beskuren] medaljBlogg har ingen bildrätt på några bilder men har tagit alla foton.

 Kungl. försvarsmedaljen

Medaljen skulle tilldelas ”[…] svenska män och kvinnor såsom belöning för särskilt berömvärda förtjänster om rikets försvar i såväl krig som fred.” Även för denna medalj tänkte man att ytterligare medaljer skulle representeras av ett bronsspänne med årtal. Om tapperhetsmedaljen har en specifik mottagare i tankarna har försvarsmedaljen en mer flytande individ som medaljör. Det verkar som om det var tänkt som en militär medalj för icke stridande, med en flytande bestämmelse så den kunde användas för det mesta.

medalj

Kungl. Hederstecknet för sårade

Tänkta mottagare var de som ”[…] i krig eller vid krigsfara under aktivt deltagande i rikets försvar blivit svårt sårade eller skadade.” Notera att man fiskar i traditionen när man använder frasen ”ärofulla sår”, från medaljen ”Ärefulla sår” präglad 1762 av frimurare i armén för de som sårats under sjuårskriget. Precis som de andra medaljerna så skulle ett spänne upplysa om medaljören blivit tilldelad medaljen flera gånger, bilden nedan visar namn + år medan bestämmelserna bara nämner årtal.

medalj2

Kungl. Minnesmedaljen för beredskapstjänst 1939-19xx

Det här var en medalj i format som inte dykt upp tidigare eller senare; en bärbar minnesmedalj utan band. Av alla förslag är den också mest luddig i sitt utformande, en minnesmedalj som skulle utdelas som belöning… Kanske beredskapen blev för lång och en medalj för alla inblandade kändes som allmän utdelning.

medalj3Ingen av de framlagda medaljförslagen blev något i slutänden. Kanske man tyckte att kostnaden blev avskräckande; Sporrong hade varit med i utformandet och hade gett kostnadsförslag för olika alternativ för alla medaljer. Samtidigt så var försvaret en prioritet vid den här tiden och inget särintresse. Varför rann då allt ut i sanden? Tja, det kan ha att göra med Sveriges politiska läge förbättrades. Vi behövde inte tänka på när det skulle bli krig utan bara leva med kriget ständigt närvarande. Business as usual…nästan. Kanske mer arkivforskning kan svara på den kluriga frågan. Så här i efterhand så kan jag tycka att tapperhetsmedaljen hade varit värd att införa.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Arkiv, Medaljer. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Allvarstid Kräver (kanske) Medalj

  1. Ulf Möller skriver:

    Det är intressant att konstatera att dessa medaljer nu har införts, fast med annat utseende och annat namn, men med ungefär samma skäl för utdelande. De heter, för de som undrar, ”För mod och rådighet”, ””Försvarsmaktens förtjänstmedaljt”, ”Försvarsmaktens medalj för sårade i strid” och sist om än inte en exakt likadan ”Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.