Det gick bra för Henrik Magnus Falkenberg. Karriären hade gått som tåget sedan tiden som sergeant vid Svea artilleriregemente. Nu var han överstelöjtnant och sekundchef vid Livregementets grendajärkår. Då passade det sig bra att avbilda sig så man hade uppdaterade visitkortsfotografier att ge till sina bekanta och nya kontakter. På hans bröst tittar en orden fram, i förstoring faktiskt två, de typiska namnchiffren avslöjar den som riddartecknet av Sankt Olafsorden (från 1867). Bakom uniformens slag skymtar Svärdsorden,utdelad fem år tidigare.
Dessa årtal gör att vi kan datera fotografiet mellan 1867 och 1875, inte dåligt drygt 140 år efter fotograferingen.
Men varför var Falkenberg en sådan riddersman? När människor avlider plötsligt och oväntat får de gärna lite överord i eftermälet. Missförstå mig nu rätt, Falkenberg kan mycket väl ha varit en otroligt fin person. Men tidsperioden och det faktum att han avled i slag under en slädfärd på tio-årsdagen av sin utnämning till sekundchef gör nog sitt till. Hur som helst skriver Västmanlands Tidning i sin dödsruna över honom ”En riddersman i detta ords vackraste betydelse”. Präktiga slutord för vem som helst. Vila i frid överstelöjtnant.