En Redlig Rebell

Ahh, den ständiga glädjen av att överraskas av sina inköp. Nyligen köpte jag ett kort på en farbror med medalj. Inget ovanligt noterades: äldre man med vad som troligen var en nit och redlighet, Sveriges vanligaste medalj. Det som mest stack ut var hans valrossmustasch/skägg. När så fotografiet landade hemma hamnade det under lupp, bokstavligen. Att titta på saker under extrem förstoring ger ny kunskap även för faleristiker. En god närblick rekommenderas alla.

Nåväl, vad var då som var så överraskande med valross-farbrorn? Jo, han hade vänt sin medalj. Istället för, troligen, Gustaf V:s profil så är åtsidan med namn och yrkestitel vänt utåt. Frånsida blir åtsida. Så långt fakta, men den intressantaste frågan är kanske varför han gjort så. Tyvärr är det också en fråga som kommer att förbli obesvarad även efter den här texten. Men vi kan ju gissa, vilket är ju i sig som en postmodern sanning…

Vilka kan då skälen vara att vända sin medalj? Vi vet att det saknades alternativ för medaljen Nit och Redlighet före 60-talets slut. Du kunde neka men blev då helt lottlös, samt att det inte ansågs fint att neka en gåva. Konventionerna har då tvingat på vår medaljör en medalj. Men vad kan anledningen vara att vända den? Om vi tolkar vändandet som ett ställningstagande och inte en monteringsmiss ser jag två möjligheter. En är att mannen sett sina arbetade år som värda mer uppmärksamhet än kungens profil. Den andra och mer revolutionära är att kungens hamnade inåt som förtryckare av de arbetande klasserna. Vilket kan låta hårt idag men var inte mindre retoriken för 100 år sedan. Att Gustaf V:s profil prydde åtsidan var ett bevis om ”att vi ha ett klass-samhälle, hvars herrskande klass sörjer godt för de sina, men ge de andra dj-[vulen], nej – konungens bröstbild?” Arbetet skräder inte med orden.

Frågan blir, om det är så radikalt medaljören tänkt, varför han överhuvudtaget bär medaljen. Kanske den enklaste förklaringen är att han tyckte den egna arbetsinsats under 30 år var större än kungens.  Det är väl det som är historiegrävs charm och förbannelse. Man kan spekulera hur mycket som helst, men man vet aldrig om man har helt rätt.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Gamla Fotografier Berättar, Medaljörer, Medaljer och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.