Bondeståndets Bling-Bling

Lars H. Roos af Hjelmsäter har tecknat flera av riksdagens profiler 1823. Av dessa kan man tydligt se hierarkin i dåtidens utmärkelser; adeln bär ordnar och bönderna medaljer. Men vad är det för medaljer? Vad kunde riksdagsmännen hänga på kavajen under tidigt 1800-tal?

anders-danielson-fr-vastergotland-nm anders-jansson-hyckert jan-jonson-vice-talman-bondestandet-nm johan-longberg-sv-biogrlars-olson-fran-bohuslan-nmVi kan konstatera att Roos af Hjelmsäter inte tyckte medaljer var speciellt viktigt i sammanhanget – ett par streck och så färdig; ordnarna ”misshandlas” på samma sätt. Nej, ska vi lösa gåtan får vi gå i textkällor. Med hjälp av Runeberg hittade jag en på nätet; istället för böckerna som hjälper mig oftare. Där kan vi läsa om hur K. Maj:t har delat ut 121 kröningsmedaljer till bondeståndets sekreterare Werlin att fördela. En uppgift som borde varit rent byråkratisk, men som enkelt omvandlades till prov på maktfullkomlighet. Det hände sig nämligen så att riksdagsledamot Wessing försökt i en omröstning, med skrivna papperslappar, att lägga i flera i lådan. Fusket borde ju enkelt avslöjats när räkningen skulle avslöja att antalet lappar översteg antalet riksdagsmän. Så långt gick det aldrig och Wessing blev avslöjad redan vid röstlådan med flera papperslappar i handen. Som en sann politiker nekade han högljutt till anklagelserna. Jöns Hansson från Östergötland anmärkte att ”med-brodern Wessings dum-ovettiga hetsighet alltid kommit i strid med våra hederlige och mest förståndige riksdagsmän, äfvensom han tyckt sig finna, att han af sekreteraren varit understödd, […]”. Hårda anklagande ord, men eftersom ord stod mot ord så fick saken ingen direkt konsekvens. Det vill säga inte förrän senare.
När kungens medaljer skulle delas ut blev Jöns Hansson utan; en inte alltför långtgående gissning är väl att kopplingen Werlin-Wessing varit nära sanningen. Då tog Johan Longberg upp saken och sade sig ha hört att Werlin tänkte dela ut medaljer efter välbehag och endast till sina egna gunstlingar. Om så var fallet, menade Longberg, borde bondeståndet skicka en deputation till kungen och förklara att man då inte ville ha medaljer alls.  Ord och inga visor. Werlin backade något och menade att han bara var redovisningsskyldig till kungen och inga andra. Hur det i slutänden blev förtäljer inte källan. Men det vore kul att veta.

Det är alltså bärbara kröningsmedaljer det hänger på bondeståndets representanter. Ett ämne att återvända till. Den som vill veta mer om bärbara kröningsmedaljer rekommenderas Torgny Lindgrens (nej inte den Torgny Lindgren) utmärkta artikel i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1971. Läs!

Längst ner kan vi se Lars Olsson från Bohuslän, undantaget som bekräftar regeln. Riksdagens talman har nämligen en vasatrissa runt halsen, Vasaordens kommendörstecken. Som undertecknare av regeringsformen 1809 hade han blivit den förste bonden som blivit vasariddare. Men han ståtar även med en Illis quorum meruere labores runt halsen, modell större, enligt traditionen utdelad till bondeståndets talman. Men Olsson hade redan fått Vasaorden när hans Illis kom på fråga. Det går ju inte att ha TVÅ gröna band runt halsen! Saken ordnades upp följande år då Olsson fick en guldkedja istället för band.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Medaljörer, Medaljer och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.