En av de mer fascinerande sakerna med ett samlande av föremål är hur din uppfattning förändras med mängden information. Det jag syftar på är att vad du vet påverkar din inställning till objektet. Poängen kanske måste exemplifieras för att det ska bli fullt förståeligt.
På tradera (som vanligt) hittade jag ett foto-vykort. Vid en snabb koll var det en grupp militärer, något oskarpa, som förevigat ett mässbesök. Men… det var något ovanligt. Varför har vissa medaljband i knapphålet som tyskar?
Svaret var rätt enkelt – de VAR tyskar. Lite djupare gräv bekräftade min andra tanke: de var officerare på minkryssaren Albatross och internerade på Gotland. Inte nog med det, någon hade även dokumenterat dem på baksidan. Femte mars 1917 stod oberzalmeister Landrock i sin vita uniformsrock i den bakre ledet med en karta över den östra krigsskådeplatsen bakom sig. Ensam i mitten sitter oberleutnant z.s. Dunklenberg, två gånger senare rymd och infångad från lägret. Längst fram i Wilhelm-mustascher sitter leutnant z.s.d.res. Geyer och bredvid honom en man som inte finnas på Albatross besättningslista: leutnant z.s. Burg. Han var ubåtsofficer kommenderad till det svenska fartyget Runhild som tagits som prisfartyg men sedan sänkt av ryssarna. De skeppsbrutna från Runhild hade plockats upp av svenska flottan och Burg hamnade tydligen bland övriga tyska internerade.
Högste tyske befäl är mannen i bakre ledets mitt: fregatten capitän Fritz West. Han var Albatross kapten och även den som skrivit texten på baksidan, med dedikation till en Adolf Bernhard. Inga svenska officerare är namngivna, vilket då får sin naturliga förklaring. Troligen är det möjligt från svenska källor namnge de svenska officerarna, frågan är dock kanske mer var man ska dra gränsen för sitt gräv.
Visst blir bilden mer intressant med flykt från interneringsläger och svenska fartyg kapade av tyska ubåtar. Det ger den ett historiskt djup, istället för att bara vara ett svartvitt kort på ett gäng snubbar i uniform. Kanske man kan kalla det för ”Svart på vitt”-faktorn? Var är dagens Häger och Villius när man behöver dem…
medaljBlogg 