Auschwitz Minnesdag 2016

Det är i år 71 år sedan Auschwitz befriades av Röda armén. Troligen kommer ingen av de som levde då att fira fler jämna 10årsjubileum som förra årets 70 år. Det blir då upp till oss att minnas historiens berättelse. Jag tror inte att man kan lära särskilt mycket av historien i den mening att vi därigenom kan undvika att upprepa den. Händelser med människor som slår ihjäl andra människor bara baserat på att de är ”fel” sorts människor fortsätter utan skönjbart slut.

En av de som var med 1945 är David Duschman, stridsvagnsförare i röda armén. När man nådde fram till lägret i Polen visste man inte stort mer än vad man såg: tyskt fångläger inhägnat av taggtråd. Duschman körde ned stängslet och världen tog del av ofattbara händelser. För honom personligen blev det en chockartad upplevelse.

Överallt skelett. Vacklande från barackerna, sittande och liggande mellan de döda. Förfärligt. Vi kastade till dem alla våra konserver och fortsatte framåt, jagande fascisterna.

David Duschman hade som 17-åring anmält sig frivillig till armén när Tyskland anföll Sovjet. Statistiskt sett så borde inte Duschman överlevt kriget, tjänstgöringstiden (från 1941), platserna han stridit och inte minst att han var tankist talar allt emot. Stridsvagnsbesättningarna hade en skrämmande liten chans att överleva en längre tid. Vid ett tillfälle så var det nära slutet även för Duschman. Stridsvagnen träffades av en granat och besättningen evakuerade den bara för att trampa på en mina. Duschmans kamrater dog och själv blev han svårt sårad men överlevde operationen. Totalt under kriget sårades han tre gånger, vilket banden på hans högra kavajsida talar om för oss; rött band – svårt sårad och gult band – lättare sår.

Utmärkelserna på Duschmans bröst ger en imponerande insikt i vad han gjort under kriget. Han var med Königsbergs intagning. Han har ärans orden 3 klass och två tapperhetsmedaljer, alla tre är utmärkelser för stridstjänst. I ”röran” på hans andra kavajsida kan man hitta Röda stjärnans och Stora Fosterländska krigets orden. Även de utdelade under kriget. Men det som skriver in honom i historieböckerna, krossandet av Auschwitz taggtrådsstängsel, har inte lämnat några spår. Trots hans roll i befrielsen så har han heller inte blivit inbjuden till någon minnesdag av befrielsen. Om han fått en inbjudan skulle han inte deltagit. Jag skulle inte kunna sluta gråta, säger han.

 Ingen är glömd – inget är glömt. / Olga Berggolts

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Medaljörer och märktes , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Auschwitz Minnesdag 2016

  1. Pingback: Auschwitz Minnesdag 2017 | medaljBlogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.