”Framåt För Fosterlandet!” – Röda Fanans Orden 1944

Jag köpte för ett tag sedan en sovjetisk orden. Det var första gången på åratal som jag gjorde det. När man, som jag, samlat så länge att man minns när Röda fanans orden kostade 250 kr, då tar det emot att betala dagens priser. Men jag har en svårbotad abstinens av sovjetiska utmärkelser och just en krigstids Röda fanan har jag letat efter. Vad kan man göra när man då står med en i handen, som också är till salu? Det här är vad forskningen på min orden kom tillbaka med:

plak-1

Baltikum Befriat!, ett TASS-fönster som gläds med de befriade sovjetrepublikerna.

Ivan Feodorovitch Motorin var troppchef för en skyttepluton i 2:a divisionen, 42:a armén vid 2:a Baltiska fronten. När kriget mot tyskarna började så hamnade han först i maj 1942 vid Volkovfronten, fast han står skriven i armén sedan 1940. Den här tiden är lite svår att sätta fingret på eftersom han inte fick några utmärkelser, vilket ger få detaljer. Men vid sensommaren 1944 var han del av styrkorna som skulle slå sig fram mot Riga. Blockaden mot Leningrad hade hävts tidigare samma år och Röda armén höll nu på att ”befria” Baltikum. Det gick trögt.

 Från att ha fastnat i sin framryckning skulle Röda armén komma igång igen. Man planerade en offensiv för att driva ut tyskarna ur Baltikum. I ledet väntade äldre sergeant (sv. ung. fanjunkare) Motorin på vad som skulle komma; fast än hans grad säger äldre så är Motorin bara 23-24 år gammal. Väntan övergår till slut i offensiv och den 42:a armén går till angrepp vid Ergil, Lettland, och upprättar ett brohuvud. Två dagar senare gör tyskarna ett motanfall för att förinta den. Exakt vad som försiggår i Lettland de här dagarna är fall för fortsatt forskning. Vad vi däremot vet är att Motorins pluton befinner sig i en svår situation när rekommendationens berättelse startar.

Under striderna, som utspelats vid Ergil sedan 15 september, har kamrat Motorin visat exceptionell tapperhet och mod.

Med sin avdelning har han upprepade gånger slagit tillbaka fiendens motangrepp. När troppchefen slagits ut tog han befälet över plutonen och rusade framåt skrikande ”Framåt, för Fosterlandet” och samlade sina män till strid. Med hjälp av granater och kulsprutepistol slog han tillbaka de överlägsna fiendestyrkorna, förintade två ksp-nästen och dödade upp till 80 hitleriter under anfallet, resten flydde fältet. En av höjderna intogs.

Han utförde sitt uppdrag med bravur.

Han förtjänar Röda Fanans orden.

Hur en utmärkelse motiveras beror på vem som skriver; hans skrivskicklighet och tiden han lägger ned. När överstelöjtnant Kozhenkov skriver sin ansökan om Röda fanans orden har det bara gått tio dagar sedan händelserna. Troligen är han också mitt uppe i offensiven mot Riga och det som i förlängningen ska bli Kurlandsfickan, vilket gör rekommendationen något kortare än genomsnittet.

ErgilMotorin överlevde kriget och skulle även belönas med Röda stjärnan och Stora Fosterländska krigets orden 2:a klass. Hans utmärkelser var inte fy skam för en underofficer och hade alla förtjänats i strid. Idag är de andra två tyvärr på avvägar men kanske framtiden kommer att ordna det. Tyvärr har mitt beroende av sovjetiska utmärkelser inte botats utan snarare förvärras. Nåväl, det kunde varit värre….

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Arkiv, Medaljörer och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.