Minnen av ett Regemente – I18

I18mini

Innan väpnade konflikter skulle lösas med samtalsterapi och gruppkramar hade Sverige ett militärt försvar. Visserligen långt från perfekt, men dåtidens krigsmakt var ändå landets försvar med en stark lokal förankring. Alla förband byggde på långa traditioner som i de flesta fall gick tillbaka till fänikor under Gustav Vasas styre. När så kriget som skulle göra slut på alla krig (1:a VK) var slut behövdes ingen krigsmakt. Det var ju slut på krigandet! Samtidigt var de sociala behoven enorma; nu skulle Sverige dras in i den moderna tiden och folkhemmet grundläggas. Upprustning, militär som social, kostar pengar och de pengarna togs delvis från det militära förbanden. Tiden för de första stora förbandsnedläggningarna var inne.

Ett av de regementen som lades ner var Kungl. Västmanlands Regemente – I18. När regementet lades ner 1927 var det bara minnen som fanns kvar. Med tiden försvann de som hade direkta minnen och kvar blev litteraturen och sakerna, bl a märken och medaljer. Vissa medaljer är allmänna för hela armén men utdelade till någon på I18, som skyttemedalj m/1870 . Andra är specifika till I18, som regementets skytteförbunds medalj.

Skyttemedaljer

Off Skytteförbund BRONSFöre 1905 hade regementet haft en skytteförening för officerskåren, se bilden. Men det nämnda året ombildade man den till en förening som inneslöt alla grader, dock utanför den statssponsrade skytterörelsen. Det var en miss eftersom man bara ett år senare la ner verksamheten på grund av ekonomiska problem. Följande år flyttade regementet in i sina nya kaserner i Västerås. De skytteintresserade blev medlemmar i Västerås skarpskytteförening, fast i en egen underavdelning. Lösningen var dock något som inte gillades vid regementet och den 29 oktober 1910 bildade man Västmanlands Regementes skytteförening. Föreningen skulle vid sidan av den uppenbara verksamheten också väcka intresset för skyttet hos de värnpliktiga. Tanken var att de sedan skulle sprida skytte-evangeliet hemma.

Erik Lindberg gjorde en medalj 1911 till Västmanlands Regementes Skytteförening. Den ska ha de tre brinnande bergen (lokalt ömsint kallat ”de tre brinnande skithögarna”) och texten VÄSTMANLANDS REGEMENTES SKYTTEFÖRENING på åtsidan. Baksidan har en krans och ett par korsade gevär med texten FÖR SVERIGE under. Medaljen präglades i silver och brons. Lyser för tillfället med sin frånvaro i samlingarna.

I18med2

Idrottsmedaljer

Regementet hade en idrottsförening; bevisligen eftersom den efterlämnat medalj efter sig. Problemet är att det inte är så mycket skrivet att jag kan säga något mer om den. Alternativet är då ett arkivbesök, men den listan är lång….. väldigt lång. Troligen utdelad i fler valörer, dessa saknas i medaljlådan.

I18

Till minnet av min 50-årsdag…

Till minnet av hans egen 50-årsdag lät regementschefen Åkerman gravören Erik Lindberg tillverka en medalj 1918. Den hade bergen och regmentsnamnet på åtsidan. Frånsidan pryddes av två korslagda värjor och en lagerkrans med segernamnen: NARWA 1700 | CLISSOW 1702 | FRAUENSTADT 1706. Under kransen I18 och plats för namn. Helt i tidens karolindyrkande anda så är bara segrar under Karl XII, de andra namnen sopas under den historiska mattan. Den här är inte heller bärbar. Tillverkad i storleken 4,5cm, materialen silver och brons, samt saknas i samlingen.

I18med

Minnesmedaljen

Det finns ingen bärbar ”nedläggningsmedalj”, som vid de nutida militära förbandens nedläggningar. Den minnesmedalj som skulle minna om regementet var gjord att förvaras.

I18medaljEn annan medalj som präglades med nedläggningen i tankarna, fast 1935, var Västerbottens regementes officerskårs medalj. När I18 upplöstes flyttades personalen dit det fanns plats, bl a I20 där 12 officerare hamnade. Det nya regementet tyckte så bra om sina nya kollegor att de ville slå fast detta i konkret form. Så på årsdagen av slaget vid Fraustadt överlämnades minnesmedaljen. Den är slagen i nitton exemplar och får väl anses rätt svår att hitta.

I20

Kamratföreningen

I kamratföreningens stadgar står i §4: Medlemsmärket bör av medlemmar bäras så ofta som möjligt och får bäras endast av dem.

I kamratföreningens stadgar §4:
Medlemsmärket bör av medlemmar bäras så ofta som möjligt och får bäras endast av dem.

När nedläggningen var helt klar 1929 så nöjde sig officerare och underofficerare att bestämma en återkommande träff var femte år. Med tiden kom så idén om en förening för regementets fd anställda, något som ledde till att kamratföreningen grundades 1939. Vid den här tiden var det upprustning och vissa hoppades på ett nytt regemente i Västmanland. Men av det blev det inget. Istället så överfördes I18:s traditioner till flygflottiljen, F1, genom regeringsbeslut 1943. Då bytte man också namn till Kungl. Västmanlands regementes och flygflottiljs kamratförening.

Slutordet ger jag till Gustaf V:e och hans avskedsord till regementet:

Enligt 1925 års härordning komma nu ett flertal regemente och kårer att indragas eller uppgå i andra truppförband. Det är Min dyrbara plikt att till samtliga dessa regementen och kårer framföra fosterlandets tack för osparad möda och för trohet mot Konung och Fädernesland. Det är till stor del dessa regementen och kårer det svenska folket har att tacka för sin frihet och självständighet.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Idrottsmedalj, Skyttemedalj och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.