Janek och Johansson

Janek o Johansson

H. Pettersson-Janek (stående) och C.O. Johansson

Boerkriget känns avlägset både i tid och rum, men för dåtiden var det heta nyheter. Om sedan rapporterna var från svenskar – desto bättre. En av dessa pockande på uppmärksamhet var den frivillige på boersidan Hjalmar Pettersson-Janek. Berättelsen om hans första flykt från den engelska krigsfångenskapen är den han själv skickade till tidningen Hvar 8 dag.

I det jag lade mig ned i en håla, höljde några af skandinaverna öfver mig med sand. Andas kunde jag nu blott genom en ihålig hafsväxt, som jag fatt i munnen som andrör. Jag fick ligga där 2 timmar, tills alla de andra gatt tillbaka till lägret. Jag kunde höra trumpetsignalen, som tillkännagaf att badningen var slut (sällan har väl någon musik klingat ljufligare i ett par öron) samt kunde känna huru soldaterna marscherade öfver mina ben. Som väl var, hade de, d. v. s. soldaterna, takt nog att icke trampa mig i ögonen. Det var emellertid mycket plågsamt att lyfta sandmassan med bröstet för hvarje andedrag, men gick gjorde det fast jag kände att jag icke kunnat hålla ut mycket längre.

Styf och törstig kröp jag ut ur sandhålan och under stängslet. Lyckligtvis såg skildtvakten åt ett annat håll och innan han vände sig hade jag krupit under och satt mig på andra sidan, helt ogenerat kastande småsten i sjön. Härvid är att märka, att det icke var ovanligt, att stora grupper af nyfikna plägade samlas utanför stängslet, hvar- för vakten lätt kunde tro, att jag var en af dem. Sedan smög jag längs klipporna förbi alla vakt­posterna. Jag gick nu upp i det engelska lägret, som låg till höger om fångarnas. Af Fägersköld hade jag fått en snygg kostym och af en holländsk officer en krage och några andra små lyxartiklar jämte 2 pund i pängar. Hvad soldaterna tänkte om min person, vet jag icke; förmodligen togo de för en civilklädd officer; de hälsade alla och jag nickade tillbaka.

Jag marscherade nu ned till stranden igen och åsåg huru soldaterna badade. Så småningom kom jag bort till det sista hindret, det stängsel som in­hägnar soldatlägret. Där stodo två engelska offi­cerare och betraktade kritiskt en häst. De voro emellertid för långt borta för att kunna se på hvilken sida af stängslet jag befann mig. När de vände sig om, hoppade jag öfver, och när de åter tittade åt mitt håll, gick jag långsamt bort, en jämförelsevis fri man.

Efter att ha mött åtskilliga engelska officerare bland andra vakthafvande officern kapten Trydell- Perkins, med hvilken jag var personligen bekant och undgått att bli igenkänd och upptäckt af dem genom att draga ned min hatt och se åt andra hållet, kom jag till järnvägsstationen och köpte en tur- och returbiljett till Wünburg. Där köpte jag en annan biljett till Kapstaden och gick där om­bord på ett skepp, destineradt till ostkusten.

Som det skulle visa sig var det inte sista gången som Janek hamnade hos britterna. Men det är en annan historia. Två dagar efter hans fräcka flykt så låter sig C.O. Johansson täckas med sand för att lyckas fly på samma sätt. Man kan idag tycka att de engelska rutinerna inte riktigt verkar varit fullt utvecklade. Som en pik till engelsmännen, antar jag, låter man sig fotograferas tillsammans. Bilden hamnar sedan i Hvar 8 dag tillsammans med Janeks historia.

Men vad har då allt detta med medaljer att göra? Jo, Hjalmar Pettersson-Janek är en av de få svenskar som blivit tilldelade medaljen för tapperhet i fält under modern tid, en av bara 42 stycken medaljer utdelade efter 1814. Inte illa för en kontorist från Helsingborgs cigarrfabrik. Janek fortsatte vara en äventyrare även efter kriget i Sydafrika. 1921-22 flyttade han till Mexico där han hamnade som förvaltare av egendomar för en annan svensk i staden Veracruz. Tiden i Mexico blev inte lång och slutet dramatiskt. Den 20 april 1928 mördas Hjalmar Janek i huset han bodde.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Gamla Fotografier Berättar, Medaljörer och märktes , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Janek och Johansson

  1. Christian skriver:

    Alltid tyckt den skandinaviska frikåren varit väldigt intressant ämne. Känner du till om någon av de 40 st ABO utdelad av boerna till medlemmar ur kåren finns i samlarägo?

  2. Peter skriver:

    Hej!
    Jag fick köpa medaljerna efter Hjalmar Janek för ca 30 år sedan. Krügermedaljen,”Tapperhet i fält”,skyttemedaljer m.m.

    • medaljBlogg skriver:

      Hej
      Jag får be om ursäkt för ett sent svar. Bloggen har gått på tidsinställda inlägg över sommaren. Kul att medaljerna håller ihop.Fick han någon Boer Oerlog- medalj?
      /Kim

      • Christian skriver:

        Merparten av ABO:erna och DTD:erna delades vad jag vet ut 1937. Möjligt att en del av medlemmarna i kåren själv sökte om dem och Janek hunnit med detta innan sin död 1928?
        Här är en ABO utdelad till en dansk kårmedlem, Hans Peder Christian Nielsen som finns i en sydafrikansk samling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.