Den underskattade medaljen

Som medaljsamlare kan jag tycka att vissa medaljer inte får den nivå av uppskattning som de förtjänar. En klassiker i den här frågan är militära medaljer vs. civila. 9,99 gånger av 10 är den militära medaljen dyrare, oavsett hur många som delats ut eller anledningen till varför den delas ut. Typexempel för den här uppdelningen är Riksidrottsförbundets förtjänsttecken, redan namnet får vissa att backa i förskräckelse. Den har delats ut så ofta (inte ett tecken på medalj-inflation utan mer på den stora mängden utövare) som en bra bit över 4 200 exemplar. Vad som gör medaljen intressant är inte sällsynthet utan kravet för utdelning. Varje medaljör måste ha fått sin idrotts högsta utmärkelse för att kvala som kandidat. Det kravet gör att många kända idrottsprofiler har utsmyckats det här förtjänsttecken, idrottens högsta utmärkelse. Namnet på medaljören graveras sen på baksidan, vilket gör alla medaljer unika.

 Riksidrottsförbundets ftjt har också den nackdelen att man inte har namnet på sin utmärkelse, vilket kan kännas konstigt. Anledningen är att man i symboliken använde det (då) kända idrottsmärket som igenkänningssymbol. Idag har idrottsmärken försvunnit och kvar finns ett märke med texten ”För Sverige” i en eklövskrans. Det är inte lätt att dra kopplingen till idrott, vilket en engelsk medaljhandlare märkte när han beskrev den som Stockholms handelskammares medalj.

Harald Engström (1890-1978) fick Riksidrottsförbundets förtjänsttecken för sitt arbete i Svenska Tennisförbundet och i synnerhet sin insats i byggandet av SALK-hallen 1937.

Men smaken är som baken och jag tänker inte säga att det finns vissa sätt att samla som är rätt eller fel. Själv samlar jag det jag gillar och har med tiden lyckats begränsa min smak till vissa inriktningar, en av dessa är Riksidrottsförbundets ftjt. Så har du en liggande så köper jag den gärna. Man kan aldrig ha för många medaljer!