Sovjetunionens Hjälte Siabandov; Nationalitet: Kurd

Sovjetunionens Hjälte (SUH) var den högsta militära titeln som kunde utdelas av staten. Utnämningar var en stor sak och togs allvarligt eftersom de var en del av hur Sovjetunionen definierade sig själv. Tappra hjältar från alla vapenslag och nationaliteter visade hur man som enad nation stod stark. Under världskriget utnämndes en stor mängd hjältar, ofta postumt, från mindre etniska grupper. En av dessa små grupper är de sovjetiska kurderna. Kurder är en folkgrupp som spritts bland många länder, bland annat Sovjet där det finns en mindre grupp.

ce576827711b004c950e06c313fb3ba3En av dessa få var Samand Alievitj Siabandov som flytt med familjen från turkarna under första världskriget och bosatt sig i Armenien. Där hade familjen klarat sig från Stalins deportationer av kurder under 30-talet. När kriget bröt ut hade han varit partimedlem i tio år och studerade leninism i Moskva. Alla elever sattes nu in som ”politiska soldater”. Siabanov mötte tyskarna i augusti 1941 under Röda Arméns reträtt. Som politruk vid 217:e infanteri divisionen lärde han sig att leda sina soldater genom exempel, inte politiska slagord.

1942 såg ljusare ut från Siabandovs horisont: tyskarna var på reträtt, han hade befordras till kommissarie och inte minst att han fortfarande var vid liv. Men politiska officerare var på väg ut och på hösten avskaffades dom, istället blev han major vid den politiska avdelningen. Precis som de politiskt trogna förväntades uppträda var han alltid i främsta linjen vid anfallet. ”Frivilliga och kommunister hit för uppdrag!”, var en vanlig fras.

Kriget fortsatte och Siabandov befordrades till överste, men slutade inte att leda från fronten. Den 24 juli 1944 gick han in med en spaningsgrupp i en by i Gomels oblast (region). Där upptäckte gruppen att tyskarna fortfarande var kvar. Byn blev ett slagfält där överstens lilla grupp höll kvar fienden så förstärkning hann fram. Under striden stod Siabandov personligen för 15 stupade fiender, de var inte de sista. Kriget fortsatte.

Utmärkelser hade regnat över överste Siabandov. Han hade nu en tapperhetsmedalj, röda stjärnans orden, stora fosterländska krigets orden 2:a klass och två Röda fanans orden. Alla förtjänade i strid Men han hade mer att ge.

Floden Narev flyter genom Polen och var ett problem för den framryckande Röda Armén. Stora flodövergångar var inte lätt och en majoritet av alla SUH har delats ut för insatser vid sådana. I januari 1945 hade 2:a Vitryska fronten lyckats upprätta ett brohuvud vid floden då tyskarna gjorde ett motanfall. Anfallet höll på att kasta rödarmisterna i vattnet och katastrofen låg nära. Siabandov lyckades då skrapa ihop olika infanteri- och pansarenheter för motanfall. Fienden drevs tillbaka. För ”mod och hjältemod under striden om floden Narev” utnämndes sedan översten till SUH. Med titeln följde medaljens lilla guldstjärnan att bära på bröstet som han bar som den ende kurden som utnämnts till SUH.

Innan kriget tagit slut så belönades Siabandov också med en stora fosterländska krigets orden 1:a klass. En imponerade meritförteckning från kriget hjälpte honom när han gav sig in i Armenska republikens politik, vilket den lilla flaggan på bröstfickan på bilden visar (deputerad till republikens sovjet). När han dog 1998 hade han överlevt Sovjetunionen men hade nog med sovjetiska mått mätt haft det han döpte en av sina böcker till: ”Lyckligt Liv”.

Om medaljBlogg

Faleristiker med intresse av kunskap.
Detta inlägg publicerades i Medaljörer, Medaljer och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.